Hoppa till innehållet

Kaunisvaara

Kaunisvaara
småort
Södra infarten till Kaunisvaara 2015.
Södra infarten till Kaunisvaara 2015.
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Distrikt Pajala distrikt
Koordinater 67°22′58″N 23°20′15″Ö / 67.38278°N 23.33750°Ö / 67.38278; 23.33750
Area 0,63 km² (2020)[1]
Folkmängd 58 (2020)[1]
Befolkningstäthet 92 inv./km²
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Riktnummer 0978
Tätortskod TX854[2]
Småortskod S9165[3]
Beb.områdeskod 2521TB107 (1960–1970)[4]
2521SB115 (1990–)[4]
Geonames 605250
Ortens läge i Norrbottens län
Ortens läge i Norrbottens län
Ortens läge i Norrbottens län
Wikimedia Commons: Kaunisvaara
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Kaunisvaara (finska för "det vackra berget") ligger en halv kilometer sydväst om Kaunisjärvi, 1 km norr om Kaunisvaara kyrka, 26 km norr om Pajala och intill riksväg 99.[5] Det är en småort i Pajala distrikt (Pajala socken) i Pajala kommun.

Cirka 1,5 km sydväst om Kaunisvaara ligger Sahavaara och cirka 1 km söder om Kaunisvaara ligger Vaararinta.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den förste kände person som, vid 1700-talets slut, bosatte sig på platsen var Hans Mickelsson Vänkkö, kallad ”Laukka-Hannu”, vilken tidigare hade varit den förste som bosatte sig i Liviöjärvi och även varit bosatt i Sattajärvi. Öknamnet Laukka-Hannu betyder Löpare-Hans. Han fick detta namn på grund av sin benägenhet att flytta.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Kaunisvaara 1960–2015[6][7][8][9][10][11]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
269 76
1965
  
203 76
1990
  
98 52#
1995
  
102 56#
2000
  
81 56#
2005
  
76 61#
2010
  
66 62#
2015
  
60 63#
Anm.: Upphörde som tätort 1970.
 # Som småort.

Vid folkräkningen 1890 var 196 personer skrivna i Kaunisvaara.[12]

Gruvnäring[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kaunisvaaragruvan

Företaget Northland Resources öppnade 2012 en gruva som dagbrott i Tapulivuoma utanför Kaunisvaara. Planerna var därefter att öppna gruvor vid Stora Sahavaara och Pellivuoma. När företaget gick i konkurs 2014 var dagbrottet 40 meter djupt.[13]

I september 2017 skrev konkursförvaltaren ett avtal med företaget Abecede AB (senare Kaunis Iron AB), som då kom att äga hela gruvan, med planerat tillträde i december samma år. I oktober 2017 lämnade företaget en ansökan till Bergsstaten om att brytningstillståndet skulle överföras till företaget från konkursboet. Kaunis Iron AB anställde den tidigare kommunchefen i Pajala, geologen Åsa Allan, som gruvchef. Gruvan beräknades medföra omkring 350 nya arbetstillfällen.[14]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 12 februari 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ ”Kaunisvaara kyrka”. Svenska kyrkan. Arkiverad från originalet den 5 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160105213418/https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=693517. Läst 27 december 2015. 
  6. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84 
  7. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  8. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161026232758/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016. 
  9. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 56. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 27 oktober 2016 
  10. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 62. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 27 oktober 2016 
  11. ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016. 
  12. ^ ”Folkräkningen 1890 - Norrbottens län”. Umeå universitetsbibliotek. Arkiverad från originalet den 19 september 2016. https://web.archive.org/web/20160919052950/http://www2.foark.umu.se/folk/bd/Sok.asp?selarkbild=&txtfnamn=&txtenamn=&ns=exakt&fodd=&selar=Exakt&fodfors=&fscbkod=&hemort=Kaunisvaara&yrke=&selkon=&selciv=&sortering=&action=S%F6k. Läst 11 juli 2016. 
  13. ^ ”Spåren efter Northlands konkurs”. Svenska Dagbladet. 5 februari 2015. http://www.svd.se/sparen-efter-northlands-konkurs#sida-2. Läst 27 december 2015. 
  14. ^ Dagens Industri 3 oktober 2017: Nytt liv i konkursad gruva, läst 5 oktober 2017